Börjar blogga! / Starting to blog again!

Tänkte börja blogga igen efter flera års uppehåll och då skriva om vår vardag, livet i Dubai, min graviditet och allt runt omkring.

Ni som följt mig och min man Samir Troudi vet att vi väntar en liten flicka som är beräknad 16 maj i år <3

Vi ska bli en familj på riktigt nu! Efter snart 7 år tillsammans så kommer nu ett nytt kapitel i vårt liv som ska bli såååå spännande och som vi ser framemot!

Sista åren har vi känt mer och mer att vi vill så småningom skaffa familj men vi har samtidigt känt att vi velat landa lite efter alla flyttar (Göteborg ->Oslo->Uddevalla->Dubai), alla resor i jakten på Samirs proffskort och resor nu som proffs i kroppsbyggning och annat som vi gjort under dessa år tillsammans men nu i somras så kände vi att nu är det dags att börja försöka på riktigt efter hans sista planerade tävling för säsongen 2017.

Sommaren kom och när Samir gjort sin sista tävling så åkte vi för sommarsemester i Sverige för att hälsa på våra familjer och sommaren slutade sen på värsta tänkbara sätt; Jag förlorade min älskade mamma hastigt och plötsligt. Hon blev bara 66 år gammal (dubbelt så gammal som jag är nu) och det är fortfarande svårt att förstå att det har hänt.

Jag hann berätta för mamma innan vi kom för semester att vi skulle försöka skaffa barn sen.

Min mamma levde för sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn och såg dessa som livets efterrätt och nu fick hon höra att det planerades en till i skaran av barnbarn och blev så glad <3

Efter allt detta hemska som sen hände så började vi iaf försöka så fort jag kom tillbaka till Dubai igen efter begravningen och allt men jag trodde ju aldrig att det skulle vilja sig så snabbt. Redan första veckan vi försökte så blev det så <3

Den 8 September plussade vi efter att tjejveckan varit försenad och nu är jag i vecka 25 och sitter här och skriver med en växande mage och med en tjej som sparkar mig och rumlar runt därinne <3

Redan veckorna efter att jag plussat så började kroppen balla ur. Magen var så svullen om em/kvällarna och jag fick så ont emellanåt. Trötteheten kom och redan i vecka 7 så kom illamåendet...... Jag trodde aldrig att illamående skulle slå ut mig så som det gjorde men fy fasen! Var i stort sett sängliggande 2 månader och spydde, hade dålig matlust, ingen energi och klarade inte åka bil för illamåendet blev ännu värre då.

Värsta under denna tiden är ju ändå att bara vänta och få komma förbi vecka 12 som är den första kritiska perioden. Dessa veckor kändes som år!!

Jag gjorde mitt första besök hos barnmorskan här i Dubai i vecka 8 och då fick vi se en liten larv typ och höra hjärtat slå genom vaginalt ultraljud <3 Helt fantastiskt var det att få se och höra henne!

Den morgonen som vi skulle åka dit för inskrivning så var jag så nervös och fick för mig att jag kanske inbillat mig allting, att magen krånglade och svullnade för andra problem än för att det var graviditetshormoner och annat som gjorde den svullen och jag kände mig dum som bara tagit ett graviditetstest den dagen vi plussade. Hörde om alla vänner och bekanta som gjort så många och jag gjorde bara 1! Tänk om det gav oss ett falskt positiv?

Nästa besök gjordes i vecka 12 sen med nytt ultraljud och vi fick se en större bebisliknande sak röra sig på skärmen och även här höra hjärtat igen. De kunde inte se könet denna gång så vi fick hålla oss till tåls till nästa tillfälle.

Jag mådde fortfarande jätteilla under denna perioden också men levde på hoppet att det skulle försvinna då det gjorde det för de flesta runt denna tiden. Illamåendet höll i sig till vecka 16-17 sen blev jag sjuk i influensa och när jag blev frisk från den så försvann även illamåendet! Jippi! Så skönt och nu började jag känna mig lite mer mänsklig igen.

Under denna perioden (v9-16) så drömde jag även mycket mardrömmar och hemskheter. Har haft perioder innan graviditeten när jag drömt mardrömmar men aldrig har de varit så utmålande och detaljrika som nu och att jag liksom inte "vaknar" till när det hemska sker eller håller på att hända som jag gjort normalt annars. Nu är man med om ALLT verkligen och jag kan vakna så rädd när jag väl vaknar till av det som hänt i drömmen. Kroppen är bra märklig!

Vecka 18 kom vi på nästa besök och då gjorde vi först ett vanligt ultraljud och fick sen boka tid för rutinultraljudet där de går in och kollar mer alla detaljer på organ så det utvecklas, växer och ser ut som det ska. Veckan efter så gjorde vi rutinultraljudet och jag fick också göra NIPT test genom att lämna blodprov för att kolla så det inte var några avvikelser där som tyder på Downs och liknande.

Allt såg bra ut och det var en så stor lättnad att få höra detta. Nu började det kännas mer som att det är på riktigt liksom <3

Vecka 23 var vi igen på kontroll och fick sen henne på vanligt ultraljud och hon sparkade runt så mycket så först fick barnmorskan lite problem att kunna mäta men det gick tillslut. Lillan vägde nu ca 550g och var runt 28-30cm lång från huvud till tå. Helt fantastiskt när man tänker på hur det började som ett litet korn först och nu är det ändå lite storlek på henne där inne även om vikten ska öka mycket mer och hon nästan ska dubblas sin längd.

Här gjorde jag nu mitt första gympass sen vi plussade och körde då ben med min man. Kändes skönt och gick bra men jag blev väldigt sliten dagen efter.

Vecka 24 gjorde jag glukosbelastningstest så fick åka dit tidigt en fredagmorgon efter att ha varit fastande från både mat och dryck i 10,5h. Fastandet i sig är ju inga problem så när man ändå sover på natten men det var jobbigt att inte kunna dricka då jag brukar dricka varje gång jag vaknar om nätterna och sen på morgonen.

4 stick i armvecket fick jag under detta besök då de tog 1 rör blod från när jag var helt fastande, sen fick jag dricka sockerlösning som innehöll 100g dextros som var så jäkla sött och slibbigt därefter fick jag vänta 1h så skulle de ta ett nytt rör sen fick jag vänta 1h till och de tog ytterligare ett och så fick jag slutligen vänta 1h till för sista röret som de skulle ta och skicka in på analys sen fick jag äntligen äta min frukost; knäckebröd med mjukost och ett päron *mums*

Rapporten fick jag redan senare på kvällen och allt såg bra ut så ingen graviddiabetes här :)

Denna veckan började det kännas och göra ont i höften och ländryggen när jag varit igång och gått mycket och även när jag står en längre period.

Mår just nu bra i graviditeten i vecka 25 ( går in i vecka 26 på onsdag) men har fortfarande illamående som kommer vissa dagar och har börjat få lite mer problem med foglossning och drömmer återigen massa hemska mardrömmar både om mig själv och andra.

Nästa besök hos barnmorskan är om lite drygt 2 veckor.

Det bästa här i Dubai när man är gravid är att vi får se lillan på ultraljud vid varje besök hos barnmorskan. Har förstått att i Sverige är det många som endast har ett ultraljud i början (om ens det) och sen bara rutinultraljudet runt vecka 18.

Man blir väldigt lättad varje gång man får se att det ser bra ut därinne för man går med så mycket oroligheter ändå som det är när man är gravid.

Google is my friend kan jag säga haha för jisses vad jag har googlat mycket både vad gäller symptom, känningar och mat och annat!

Detta får räcka för denna gången, blev ett långt första inlägg!

Ta hand om er <3

I´m starting a blog again after several years since last time and will be writing about our everyday life, our life in Dubai, my pregnancy and everything around it.

If you have followed me and my husband Samir Troudi before you know that we are expecting a little baby girl due in May 16 this year <3

We're going to be a real family now! After almost 7 years together, this is now a new chapter in our life that will be soooo exciting and as we look forward to!

In the last few years, we have felt more and more that we eventually want to start a family, but at the same time we have felt that we wanted to settle down a little after all moves (Göteborg -> Oslo-> Uddevalla-> Dubai) and from all previous journeys in pursuit of Samir's IFBB PRO card and now the travels as an IFBB PRO Bodybuilder and other stuff that we have done in these years together, but now this summer we felt that it's time to start trying to get pregnant for real after his last planned competition for the 2017 season.

The summer of 2017 came and when Samir finished the last competition, we went for a summer vacation in Sweden to g¨visit our families but the summer ended in the worst possible way; I lost my beloved mom so unexpected and sudden. She was only 66 years young (twice the age I am now) and it is still hard to understand that it really happened.

I told my mom before we came for the summer vacation that we would try to get pregnant this year. My mother lived her life for her children, grandchildren and great grandchildren and saw them as the highlift of life and now she heard that we wanted a baby to add to all grandchildren in the famliy she was so happy <3

After this horrible ending of the summer, we started trying as soon as I came back to Dubai again after the funeral and everything, but I never thought we would manage to get pregnant so fast. The first week we tried we succeeded <3

On September 8th I took a pregancy test after being late for 5 days and now I'm sitting here writing with a growing stomach in week 25 with a girl kicking me inside <3

Already the following week after I took the test my the body started to act out. The stomach was so swollen and sore and sloooow and I felt such pain sometimes from it. The tiredness came and already in week 7, the morningsickness came aswell ...... I never thought that nausea would knock me out like it did but OMG! I was basically in bed for 2 months and threw up, no appetite, no energy and couldn´t even go for a ride in the car beacuase it made the neasua even worse.

Worst during this time, however, was the wait to get past week 12, which is the first critical period. These weeks from having a positive test in week 5 felt like years !!

I did my first visit to the midwife here in Dubai in week 8 and then we saw a small weird looking thing inside of me and got to hear the heart beat of it through vaginal ultrasound <3 It was so amazing to see and hear her! The morning we were going to get there for the first meeting, I was so nervous and asked myself if I might have imagined everything, that maybe my stomach got swollen and sore for other problems than because of pregnancy hormones or something that made it swollen and I felt stupid at this point that I only had taken 1 pregancy test to find out before. I had now heard and read from friends, families and over the internet that they took so many tests to make sure and I only did 1! What if it gave us a false positive?!?

Next visit was in week 12 with a new ultrasound and we saw a bigger baby-like thing move on the screen and also got to hear the heart again. They could not see the sex this time so we had to wait and hopefully find out next time. I still felt so bad with the neasua and suffering from it all day and not just in the morning as the call it “morning sickness” when pregnant, but lived on the hope that it would disappear as it did for most around this time in pregnancy.

The neasua stayed with me until week 16-17, then I became sick with a flu and when I recovered from it, the sickness disappeared too! Yippee! So nice and now I started to feel a bit more human again. During this period (week 9-16) I also dreamed nightmares a lot. Have had periods before in my life when I dreamed many nightmares but never have they been as detailed as now, and I don´t "wake up" when the awful, horrible things happens as I normally did otherwise. Now I experience all in the nightmare and see and “feel” when I get hurt or familymembers get hurt and I can wake up so scared when I finally manage to wake up from the dream. The body is really strange!

At week 18 we arrived at the next visit with the midwife, and we first got a normal ultrasound and then got to book an appointment for the routine ultrasound they do arpund week 18-20, where you meet a specialist technician and they go in and look at all the details on the baby and the organs to see that it develops, grows and look as it should. The week after we did the routine ultrasound I also had to do the NIPT test by blood test to check so there were no discrepancies there indicating Downs and similar chromosome faults. Everything looked great and it was such a relief to hear this. Now it started to feel more like it's for real <3

Week 23 we were back again for a new checkup and got to see her again by ultrasound and she was kicking around so much that my midwife had trouble measuring her but after a while she got calm and she took check her. The baby was now around 550g and around 28-30cm long from head to toe. Absolutely amazing when you start to think about how it started as a small grain first and now it's a bit of size on her even though the weight will increase much more and she will almost double in length. Here is also the week when I entered the gym again feeling that I had more energy and better appetite and I joined my husband for a leg workout. Felt good and the workout went well but I became very tired the following day.

In week 24 I did a glucose tests to check for pregnancy diabetes so I got there early on a friday morning after being fasting from both food and drinks for 10.5h. The fasting from food is no problem when you sleep at night, but it's hard to not drink when I usually drink every time I wake up at night and late in the morning. The nurse stuck a needle in my arm 4 times this day and draws the blood.I felt like a needle pin! When I first came in she took 1 tube of blood from when I was completely fasting, then I had to drink a sugar solution containing 100g dextrose that was so damn sweet and afterwards I had to wait 1h to take a blood sample. Then I had to wait another hour to take another sample and then I finally had to wait 1h until the last tube they would take and submit to the analysis then finally I could have my breakfast; crispbread with soft cheese and a pear * yummie * I received the lab report later in the evening and everything looked good so no pregnancy diabetes here :) This week I started to feel sore in my hips, pelvis and lower back when I walked around longer than 10min and even when I stood for a longer period of time.

I´m feeling good at this time of pregnancy in week 25 (going into week 26 on Wednesday) but I am still having nausea on some days and starting to get a little more trouble with my hips/pelvis and again started dreaming dreadful nightmares both about myself and others I care about.

The next scheduled visit to the midwife is in about 2 weeks from now.

Also I have to tell you the best thing being pregnant in Dubai is that we get to see the baby on ultrasound at every visit with our midwife.

I have heard that in Sweden there are many who only have one ultrasound at the first visit (some don´t even get this) and then only the routine ultrasound around week 18! Feels so crazy!!

You worry so much being pregnant as it is already and just want to make sure the baby is alright so this really calms me to get to see her every month.

Oh and speaking about worrying; Google is my friend I really can say haha!

You don´t even know how much I have googled weird symptoms, questions, feelings and foods to eat/not to eat and more!

This is all for now, I hope you will continue checking in and see the latest updates from me and Baby Troudi <3

You can also follow my husband on his website where he also blogs; https://www.samirtroudi.com/blog-1

Take care now

xoxo